jonnatalarut

 

Det är någon gång nu när oktober blivit november som mina saknadskänslor för festival knackar på.

Siesta i år var lovely.

Vi åkte ju faktiskt ner till Malmöfestivalen i augusti och upplevde en minst sagt intressant kväll. I mitt sällskap hade jag Pontus och Benjamin som så länge jag kännt dom, alltid har stått för underhållningen. Ett självklart val av kompanjoner när man vill ner till Malmö och bete sig mer eller mindre dumt.

En någorlunda glad pontus påväg mot hässlehåla.

 

Och fina benjamin som stod för musiken på tåget till Malmö.

 

Medan jag blev lite mer berusad blev pojkarna om möjligt mer nyktra.

 

Väl framme i Malmö mötte världens bästa Jensi och Kalan upp oss och var glada.

 

Och vi halvtittade av någon anledning på Maskinen?

 

Sedan uppstod det ett STORT hål i mitt fotograferande den kvällen. Så även i mitt huvud. Men jag minns att efter Maskinen var Jens väldigt kissenödig och vi väldigt hungriga. Vi bestämde oss för ett säkert kort - BK - och mötte den störigaste, mest högljudda malmöbon i historien, i form av 14årig brud som spottade ut mat på oss, gnällde om att hon ville köpa dricka av oss, flashade sitt fläskiga lår och gjorde det väldigt klart för oss att hon ÄNTÄ SKÄET UET PÄNGAEER. (Det var någonstans där Pontus hopp för både den kvällen och mänskligheten sjönk till 0)

 

Vi hamnade i en park i Malmö där vi utförde vissa behov, såsom kissa och hitta på spel?

 

När vi tröttnat på parken återvände vi till innersta Malmö för att leta upp Tyra och hennes vänner. Vi hittade aldrig henne. Det sista jag kommer ihåg att jag gjorde i Malmö var att hoppa till Familjens "Kom säger dom" längst fram bland massa småbarn.

 

När det pumpades som mest adrenalin i min kropp tyckte mina kompanjoner att det vore kul att sätta sig på ett tåg till Helsingborg. Givetvis försenat. Och konsekvenserna funderade inte ens de nyktra på.

 

Givetvis bytte vi humör så fort vi hamnade på tåget. Jag och Pontus åtminstone. Jag blev jättearg och Pontus jätteglad.

 

Framme i Helsingborg fick vi snällt be om skjuts hem när vi insåg att bussen redan gått. Tidsfördriv? McDonalds.

Efter bensinjakt och ytterligare ett Mcd-besök osv osv var vi äntligen hemma vid tre-fyra tiden.
Tack för att du hämtade oss Catharina <3

Ja... haha, tack för den här kvällen.

Det är häftigt hur universum funkar. Sommarhalvåret har passerat, utan att direkt säga hejdå, och den välkända höstdepressionen har tagit plats långt fram i huvudet på mig. Nu börjar den tråkiga delen av året. Där varken känslor eller värme sprödar. Tre dagar kvar till en efterlängtad minisemester i Göteborg (för dom som undrade var äventyret skulle befinna sig) och vem springer inte på en höstförkylning om jag?

Livet i sin orättvisa form.

Mindre hår, mer självkänsla

Ett lite lätt smakprov på vår minst sagt intressanta husvagns-semester.

Hah. Coming soon.

 

Så sant som det var sagt. Jag håller på att packa till Emmabodafestivalen, bara sådär en vecka innan. Sjunger med i lite Phoenix och älskar mina ögonbryn. Det var därför den fula mobilbilden fick ta plats. Det är inte ofta jag känner som jag gjorde på bilden. Jaja! Packa nuuuu.

En kvällsfason jag bjöd in Pontus till för några veckor sedan. Jag slängde ut allt som hette mjukt, 758 olika ljus (inräknat min mäktiga gjutjärnsljusstake som jag fått av syster och kn), högtalare, Spotify, filtar och godis. Det var beyond det mysigaste jag har gjort. Hoppas vi kan toppa det snart Mr Pontus!

Ville bara säga till Pontus:
att du växer i mina ögon,
hela tiden

Jag är medveten om att en och samma person pryder samtliga av mina bilder,
men är det så jävla konstigt egentligen när killen är vackrare än självaste
Amelie Poulain?

Benny och Billy gav oss frukost på sängen! Nicest coffee evah

Jag och jag och jag gick ju och fyllde myndig för två veckor sedan.

Dagen i bilder:

Naturligtvis startade jag den stora Dagen med
Oboy.
Vuxet.

Plötsligt befann vi oss i den tysta kupén påväg mot helsingborg,
där bjöds det på mousserande vin.
"Ssshhhh!"

ARTON!

Brür unt süster (unt bajs),
vad hade jag gjort utan er?

"filippa-bark-kärlek"

On a boat!
Vi placerade oss på en av båtarna och började "tura" som man så fint kallar det.
Förrätt: Bruschetta (Yum)

Troligtvis den finaste kombon man kan hitta.




Testning av nya teleobjektivet som jag fick av mammy and daddy!

Varmrätt: OXFILLE!
Heaven.

(Bry dig inte om dom, dom är bara fulla)

Fick äntligen min bisarrt vackra ring.
Merci S&E

Hjorten min

Emelies bröst ville vara med på bild, as always.

Sister with the cosmo och efterätt.

Tack för att ni ville följa med bästisar!
Love you

"G-g-g-gardiner"
Tack världens bästa mamma och pappa för min 18års dag!
(Fyi: mamma däckade först)

Puss baby! Tack för att du stod ut med fam Wäreby

Undrar hur varm soppan är? Jag håller upp en sked flytande mat i ljuset för att titta efter eventuell ånga. Missbedömmer förstås vinkeln på skeden och spiller ner hela bordet. Förvånande att man kan spilla ut två helt olika grejer inom loppet av två minuter. Jag kanske är trött?

Kom ju faktiskt på mig själv med att ha glömt sätta på mascara. Det glömmer man väl bara inte?

Eller är jag bara förkyld. Jag har varit det dom senaste 23 veckorna känns det som. Men det är kanske inte heller speciellt konstigt med tanke på att den sista snön smälte bort den 21:e mars. En dag efter vårdagsjämningen. Det är väl då det ska bli vår? Ingenting verkar stämma längre...

Mina två mackor har bestämt sig för att inte samarbeta. "Smörgåspapper" tänker jag "det hade varit störtbra!". Men det är försent nu. Mackorna är redan bredda och sossarna vill göra incest lagligt. DET ÄR KÖRT.

Insidan av min högra tumme ser ut att ha blivit besökt av motorsågsmassakern (attpropå incest) efter alla dessa oändliga metrar av presentband som har lockats. Om man har tur färgar banden av sig lite på skinnet också, så är det helt plötsligt party på min tumme.

Runt min hals idag hänger min nya beskyddare, min lila uggla. Han ska göra mig klokare och jag tror det funkar. Bara han inte flaxar iväg.

Utanför fönstret skiner eftermiddagssolen (något jag inte fått uppleva på ett par månader). Men den bäddar in mig i hoppfull lycka och värme. Även om jag vet att det en trappa ner står och väntar en tvär surkärring.

Och som vanligt har tiden en tendens att gå fortare än man tror. Hade väntat mig många fler tankar under 30 minuter ensam i ett tyst fikarum, men såhär blev resultatet.

Shit shit shit shit shit shit shit shit shit.

Är JAG verkligen 18?!

Jag har en bror. Han är pendlare och gillar ambrosiakaka. Han är jättemetal mot mina föräldrars vilja. Vi har likadana näsor. Sen kan han spela gh-trummor som en idiot också. Men han ogillar starkt plåster. Och även om han har suttit framför datorn sen 13 års ålder tror jag att han är hantverkare i blodet. Han kan imitera vem som helst förutom pappa. Och för exakt 24 år sedan föddes han. Då såg han nog lite äcklig ut, men idag är han världens sötaste.

 

JAG ÄLSKAR DIG KÄRA BRODER
och saknar minsann!

(Grattis pussy)