jonnatalarut

Befinner mig för nuvarande på mitt nya favoritställe. Återvänder till jorden någon gång nästa vecka.

Don't worry, be happy

Fina saker med livet:

- När musikspelaren själv väljer ut rätt låt vid rätt tillfälle
- När busschauffören säger godmorgon med ett leende
- Att hinna med tåget
- Festivalernas bandsläpp under våren
- Promenera (när man har någonstans man ska)
- Ge spontana presenter
- Att planera helger och se fram emot dom
- Kramas
- När mamma kokar ägg till en på morgonen
- Mörklila ögonskugga
- När man mot alla odds får sittplats på tåget
- Att vakna till synthmusik
- Att göra listor

Jag HATAR Facebook.

Lovar att förklara varför någon gång.

Jag sitter lite lätt förundrad över att jag knappt har någon känsel i min vänstra arm. Den är svårflyttad. Ute snöar det, som vanligt och mina knän fryser. Jag sitter lite lätt rastlös. Med sötsug. Det är svårt att komma på kvällsaktiviteter som inte involverar godis. På tv simmar Bond och snackar med irländsk accent. Nu blev han ledsen.

Upprördheten har brusat upp flera gånger i mig idag. Mitt hår råkar nämligen vara grått på sina ställen. Inte av naturliga skäl, utan snarare av onaturliga. Jag förstår inte vad som gick snett! För bara tre dagar sen stod min frisör och talade gott om den här sortens färg. Den sortens färg som enligt tillverkarna 'aldrig skulle släppa'. "Aldrig?!" utbröt jag. "Aldrig." sa hon, bestämt.

Socker socker socker socker socker socker socker socker.

Imorgon väntar en förtvivlat trevlig företeelse. Smink, smink och smink i tre timmar. Damerna på jobbet, samt jag, fick nämligen en liten julklapp var. I form av en make up-kurs hos Make Up Store! Och lilla fröken Jonna har aldrig varit gladare (förutom möjligtvis i helgen). Och det allra, allra, allra bästa av allt är att min syster också kommer att närvara.


Något att se fram emot,
precis vad jag behöver.

På gång: Jonna talar ut i ren extas!
Nu ska jag berätta hur jag känner. Jag känner "okej". Det är okej. Jag sitter i vår stora gråa soffa i tv-rummet och betraktar Fredrik Skavlans lätt lockiga lugg. Norskan dansar ut genom högtalarna som en svängig melodi. Det är fredag kväll. Klockan tio. Och jag sitter hemma med mina föräldrar. Det är okej. Jag gillar mina föräldrar.

Mina ben darrar fortfarande lite lätt i sina nyköpta byxor. Darrar av extas. Varenda liten del av kroppen fylls med energi under den tiden man befinner sig hos Amanda i hennes leopardmönstrade stol. Speciellt när dyr och kladdig blå och lila färg bara väntar på att få nå mitt hår. Hon klippte till mig också. Med sax. Det visade sig bli ännu en succé däruppe.

Mina känslor är ungefär överallt. Upp och ner. Hit och dit. Ena stunden önskar jag att någon råkar köra på mig, andra stunden vill jag krama om allt levande. Nu är det uppåt. Hallå, ny frisyr. Bästa omställningen. För, ena stunden ser framtiden hur ljus ut som helst och andra stunden är den mörk och grå. Som sagt, all over the place.

Le picture ska då föreställa min lycka över nya håret, som det egentligen inte är jättestor skillnad på (in my defense är det jävligt svårt att göra stor skillnad på så lite hår). Färgerna stämmer inte riktigt utan är mer blandat blått/lila. Och på något vänster har min prick på tungan fått en liten tvilling. Den blå ögonskuggan är grym och kostade 49:- på Shock. Sweet. Kameran är min och jag bjuder på minen!

Sittandes i frisörstolen, kom jag på att ett frisörbesök påminner mycket om terapi. Man bemöts av trevliga människor, får prata om sina problem, blir tillfixad, får bläddra i massa dyra tidningar, man blir serverad te, får massage, får komplimanger. Man kan t om titta på tv om man känner för det. Vad är det om inte terapi? Det måste det ju vara, jag mår mycket bättre än innan idag.

Nåväl, mycket planer väntas i helgen. Det är dags att vila upp sig inför dom. Även om klockan är tio över elva. För det är okej. Helt jävla okej. Godnatt kära läsare!

Två tankar mitt huvud nuvarande pendlar emellan;

"Jonna, vad sysslar du med?! Du är helt okapabel till att vara själv. Detta är bara dumheter, sluta vara dum. Allting runt omkring dig är redan fucked up, varför bara göra det värre? Du har tusen grejer du behöver göra och detta är det sista du behöver ha i huvudet dygnet runt. Gör det ogjort! Gör det nu! Gör det!"

"Jonna, nu har du chansen! Du kan göra precis vad du vill. Det är bara du som bestämmer nu. Skit i alla andra, du klarar dig fint själv, du behöver inte dom. Nu kan du ta tag i ditt liv på riktigt och göra precis vad du vill. Du kan åka var som helst, bo var som helst, vara med vem du vill. Du kan vara hur du vill. Du kan vara vem du vill."


Väntar med rullande tummar på att klokheten ska slå till,
eller bara att någon ska säga till mig hur jag ska göra.

He-he.

Veckan som började så bra och aktivt, med intensiv och spontan mammashopping i måndags och extrem pulkaåkning i tisdags, verkar nu ha gått ner i botten. Jag känner mig något ihålig. Vill att det ska hända något men vet inte vad. Jag är så otålig efter händelserika dagar. Vilket jag hade igår, det är kanske därför det känns konstigt idag?

Jag var ungefär 0,5 poäng ifrån att inte bli godkänd på mitt förra matteprov. Det fick mig att dra en lättnadens suck och fortsätta med mina x och y-värden. Matematik C känns svårt. Jag vet inte om det är svårt, eller klassas som svårt. Men jag påminns hela tiden om att det är lite för svårt för att det bara ska kunna "gå på räls". För mig iaf. Eller känner jag mig bara ointelligent för att jag är omringad av matte d/matte e-elever.

Nej jag tror bestämt det är dags att jag gräver ner mig.

Idag har jag (ej i kronologisk ordning):

- Ätit ris
- Åkt tåg/buss sammanlagt 5 timmar
- Använt solbrillor
- Läst
- Fått en uppfattning om vad dekadens innebär
- Gått en omväg
- Fått exakt 84 ml ketchup av en rödhårig helsingborgare
- Sett ett kadaver
- Rökt en cigarett
- Gått till stationen på 7 minuter
- Åkt pulka i Markaryd
- Nästan svimmat av kissenödighet
- Plankat
- Varit på Dunkers i Helsingborg
- Blivit kallad nörd av en 10 årig flicka på Dunkers i Helsingborg
- Druckit varm choklad och fotograferat med fisheye on top of Markaryd
- Upptäckt ett 6 cm stort hål i Linus jeans
- Blivit av med känseln i mer än 20 kroppsdelar
- Gått om en liten flicka i hög fart, som sen springer om mig och fortsätter
springa/titta bakåt på mig (vettskrämd) som om jag var ett lejon som jagade henne
- Fått kramp
- Somnat halv tio
- Tittat på samma Vänner avsnitt två gånger
- Ätit flottiga nuggets
- Skrikit "glassbilen" minst tre gånger
- Tackat gudarna för att Solcenter har en toalett

Låt mig minnas denna dagen!

Klockan fem den tjugonionde februari fick jag en chockerande uppenbarelse. Jag har underskattat musik. Den fantastiska känslan av musik. Vad den berättar och förklarar. Varför den finns. Vem den är. Förstå mig inte fel. Jag har vetat, jag har bara inte vetat. Hela fredag kväll/natt spenderade jag med att utbyta musik med en annan levande människa. Det var mer givande än väntat. Att höra någon annans åsikt på den rösten eller det häftiga ljudet eller den tempoändringen.

Mina kosslurar har gått varma de senaste dagarna. Spotify med för den delen. Det är mycket nya ljud att ta in. Lyssna och känna på. Kommer vi överens musiken? Snokar som en dåre hit och dit mellan relaterade artister och Artists you may like. Spellistor hit och spellistor dit.


Annars vill jag väl påstå att livet mer eller mindre leker. Snön som borde få mig att svära och bli arg gör istället tvärtom, den tilltalar mig. Vit och glittrig och vacker. Mysig och kall. Väl användbar som rekvisita till diverse fotoidéer. Jag vill inte påstå att jag vill bli av med vår snöiga omgivning. Min önskan vore snarare att det blir lite ljusare så att tankarna klarnar upp.