A boy I like
Och för er som fått för sig att det är slut mellan mig och Pontus... DET HAR BARA BÖRJAT.
Den efterlängtade förklaringen - Jag hatar Facebook
Jag kommer alltid vara emot att detaljerat dela med mig om vad som händer i mitt liv. Jag kommer aldrig känna ett behov av att alla ska veta allt om mig. Hör och häpna ungdomar - jag tror att livet sträcker sig längre än www.facebook.com. Vilket många inte verkar hålla med mig om. Det är ett ständigt tjatande om att jag inte har valt att sälja min själ och min tid till ett community som bygger på snokande.
Svara mig snälla. Varför ska alla veta var man varit, vad man gjorde där, vad man sa?
Jag tror att Facebook är och kommer vara en bidragande faktor till att människor har svårare att kommunicera. Faktum är att nu när Facebook finns och alla publicerar varje minut av sitt liv så behöver vi ju inte prata med varandra längre. Inte i det verkliga livet i alla fall, fantastiskt!
Jag tycker egentligen inte om när jag ofrivilligt nämns eller syns på Facebook, för till skillnad från många andra uppskattar jag att själv få berätta vad jag varit med om till personer jag valt. Och för att inte tala om när folk lägger upp mina bilder. Utan att fråga. Rage!
Vad hände med att vara lite hemlighetsfull och mystisk? Finns det ingen charm i det längre?
Vad jag har förstått är det många som mer eller mindre "missbrukar" Facebook, alltså spenderar timmar på att jag-vet-inte-ens-vad. Snoka kanske? Och t om jag blir nervös över hur dessa människor om tjugo-trettio år kommer se tillbaka på år 2010 och undra var fan det året tog vägen. Jo den tiden gick åt till Facebook och den kommer du aldrig mer få tillbaka.
Det är aldrig för sent att sluta! Stå emot normen. Bli mysteriös.
Det är aldrig för sent att sluta! Stå emot normen. Bli mysteriös.
