jonnatalarut

Det bästa med att åka tåg är att man i smyg får betrakta människor. Jag steg på tåget mot min hemstad klockan 15.17 idag. Sätter mig som vanligt i ett två-säte i tågets motsatta färdriktning. Lutar mig tillbaka och sluter ögonen. *bang bang bang bang*. Inklampandes kommer en lite storväxt kille, ganska lång med blondt, kort, lockigt hår. Låt oss säga att han var ungefär 19 år. Han sätter sig i sätet framför, men lika fort som han satt ner sig reser han sig upp igen och börjar jäktat klä av sig lager av tröjor och jackor. När han är klar sätter han sig ner igen.

Men det slutar inte här...

Efter att ha suttit still ett tag ringer hans telefon. Han svarar. Jag som sitter ungefär 5 dm från den här killen blir helt paff, mållös. Killen har världens mörkaste röst. Sätena bokstavligen vibrerade så mörk röst han hade - och det var inte på grund av tåget. Hans röst var mörkare än rösten i The Prayer med Bloc Party som "Mmmmm":ar i bakgrunden. Min imponeringsmätare stod så högt att jag var nära att i smyg spela in hans röst på mobilen, men samtalet hann brytas.

Det blir tyst ett tag innan han bestämmer sig för att spela lite musik från sin mobil. Inget konstigt. Han bläddrar mellan lite olika låtar som jag inte hinner uppfatta. Han fastställer sig för en låt och lägger mobilen på det lilla nerfällbara fikabordet. Jag tänker inte mer på saken utan sluter ögonen än en gång... "Åh då kommer alla känslorna på en och samma gång, ja, då kommer alla känslorna på en och samma gång...". Hör jag rätt?!

Killen med den vibrerande, mörka rösten, ca 19 år, med för mycket kläder påväg till Bromölla lyssnade på Per Gessle.

Men nej, killen slutar inte att överraska världen än. När jag äntligen lugnat mig efter Gessle-chocken får jag dessutom äran att beskåda något helt fantastiskt i reflektionen av fönsterrutan. Han pratar med sig själv. Inte med den mörka rösten dock, den här gången viskar han. Det ser ut som att han tränar på att använda rätt ansikte. Jag hann vittna en hel mängd olika grimaser, blinkningar, leende och andra ansiktsuttryck.

Vilken kille! Detta måste vara mina absoluta favoritsysselsättning. Människor slutar aldrig förvåna en. Jag lovar. Jag säger inte att det är fel att vara annorlunda, jag tycker bara det är väldigt intressant hur människor beter sig (när de tror att man inte ser eller hör). Och mitt i kvällens Ullared på Kanal 5 kommer jag på att den här killen bara var "förrätten" till alla konstiga människor jag hunnit iaktta idag.