jonnatalarut

Jag tror jag var med om exakt samma sak för exakt två år sedan.
Jag förlorade konsten att fotografera.

Och jag tror jag vet varför.

Jag läste precis min egen vill-bli-vuxen-nu-och-inte-räkna-mer-matte-propaganda jag skrev i mattehäftet förra gången jag försökte räkna matte. Smart att göra det innan jag påbörjar min sex timmar långa mattedag. Det var verkligen ett steg i fel riktning.

Men lycka till förfan

Själv och ensam.

Det var längesen jag kände såhär. Jag vet inte vad känslan kallas. Den går inte att liknas vid någon annan känsla. Det är inte en känsla av sorg och det är inte någon glädjande känsla. Den gör inte ont, men är inte heller skön. Jag ryser inte av den.. eller somnar. Jag blir inte hungrig och inte mätt. Jag blir inte varm och inte kall.

Nu är jag hemma igen. Under de senaste tre veckorna har jag hunnit besöka malmö, stockholm, hässleholm, markaryd, danmark, tyskland, karlskrona. Mitt huvud är format som en resväska och mp3-spelaren utsliten till max. Mitt största problem just nu är: att allt resande och korta hembesök emellanåt har resulterat i att man kan dra många paralleller mellan TV4:s Rent Hus-situationer och mitt rum. Det kryper förhoppningsvis inte skalbaggar under min madrass, men ni begriper.

Känner för att tänka.

Jag räknade precis att det är cirkus fyrtio dagar kvar av le hell of john bauer. Har aldrig längtat mer efter att få sluta. Vilket egentligen förvånar mig. Jag älskade den jävla skolan med hela mitt hjärta. Det fanns inget bättre. Det var mitt hem och där fanns alla jag älskade. But not anymore. (Känner en svag känsla av ilska, men det är inte den känslan)

MINNEN?
Vi skapar nya hela tiden.

Varenda muskel i min kropp vibrerar av glädje/rastlöshet/extas/sockerkick. Jag är hemma på riktigt för första gången på 2 veckor. I ett tappert försök att lugna ner mig själv spelar jag The Shins, men det börjar bara rycka i knäna och kroppen vill ner på golvet och rulla runt i all smutstvätt. Jag kan inte sluta le efter gårdagens stordåd. Kramkalaset 2010. Som vanligt hostade Simon och Emelie världens trevligaste sammankomst. Med min allra djupaste glädjesuck tackar jag alla som har ork att transportera sig enda till Hässlehåla, ni gör iaf mitt liv färggladare! Och Thomas! We missed you sweetie!

Tack tack tack!

 

Jag kokar undermedvetet inombords. Jag är så arg för något. Jag vet inte vad. Och jag hatar den obehagliga känslan av att så gärna vilja "avreagera" mig till musik, men jag vet inte vad jag vill lyssna på. Jag byter mellan olika band och genrar och låtar konstant. Tål inte en sekund av fel musik. Going insane.

Förutom att jag inte hann äta frukost igår och förutom att B.A i malmö inte hade våra barbeller hemma (trots att vi bokat en månad i förväg...) och förutom att det ösregnade och allt blev blött och förutom att det helt plötsligt blev svinkallt på espresso house och förutom att pontus fick världens största bula i pannan och förutom att tiden på något vänster gick så jävla fort och förutom att brillorna jag föll pladask för kostade way too much och förutom att jag inte lyckades hitta några blåjeans och förutom att vi glömde säga hejdå till janina (förlåt!) och förutom att vi inte hann gå in på monki och förutom att det såg jävligt mörkt ut under en tid..

..så lyckades det ändå bli en riktigt lyckad dag!