jonnatalarut

Varenda muskel i min kropp vibrerar av glädje/rastlöshet/extas/sockerkick. Jag är hemma på riktigt för första gången på 2 veckor. I ett tappert försök att lugna ner mig själv spelar jag The Shins, men det börjar bara rycka i knäna och kroppen vill ner på golvet och rulla runt i all smutstvätt. Jag kan inte sluta le efter gårdagens stordåd. Kramkalaset 2010. Som vanligt hostade Simon och Emelie världens trevligaste sammankomst. Med min allra djupaste glädjesuck tackar jag alla som har ork att transportera sig enda till Hässlehåla, ni gör iaf mitt liv färggladare! Och Thomas! We missed you sweetie!

Tack tack tack!