jonnatalarut

Vi åkte ju faktiskt ner till Malmöfestivalen i augusti och upplevde en minst sagt intressant kväll. I mitt sällskap hade jag Pontus och Benjamin som så länge jag kännt dom, alltid har stått för underhållningen. Ett självklart val av kompanjoner när man vill ner till Malmö och bete sig mer eller mindre dumt.

En någorlunda glad pontus påväg mot hässlehåla.

 

Och fina benjamin som stod för musiken på tåget till Malmö.

 

Medan jag blev lite mer berusad blev pojkarna om möjligt mer nyktra.

 

Väl framme i Malmö mötte världens bästa Jensi och Kalan upp oss och var glada.

 

Och vi halvtittade av någon anledning på Maskinen?

 

Sedan uppstod det ett STORT hål i mitt fotograferande den kvällen. Så även i mitt huvud. Men jag minns att efter Maskinen var Jens väldigt kissenödig och vi väldigt hungriga. Vi bestämde oss för ett säkert kort - BK - och mötte den störigaste, mest högljudda malmöbon i historien, i form av 14årig brud som spottade ut mat på oss, gnällde om att hon ville köpa dricka av oss, flashade sitt fläskiga lår och gjorde det väldigt klart för oss att hon ÄNTÄ SKÄET UET PÄNGAEER. (Det var någonstans där Pontus hopp för både den kvällen och mänskligheten sjönk till 0)

 

Vi hamnade i en park i Malmö där vi utförde vissa behov, såsom kissa och hitta på spel?

 

När vi tröttnat på parken återvände vi till innersta Malmö för att leta upp Tyra och hennes vänner. Vi hittade aldrig henne. Det sista jag kommer ihåg att jag gjorde i Malmö var att hoppa till Familjens "Kom säger dom" längst fram bland massa småbarn.

 

När det pumpades som mest adrenalin i min kropp tyckte mina kompanjoner att det vore kul att sätta sig på ett tåg till Helsingborg. Givetvis försenat. Och konsekvenserna funderade inte ens de nyktra på.

 

Givetvis bytte vi humör så fort vi hamnade på tåget. Jag och Pontus åtminstone. Jag blev jättearg och Pontus jätteglad.

 

Framme i Helsingborg fick vi snällt be om skjuts hem när vi insåg att bussen redan gått. Tidsfördriv? McDonalds.

Efter bensinjakt och ytterligare ett Mcd-besök osv osv var vi äntligen hemma vid tre-fyra tiden.
Tack för att du hämtade oss Catharina <3

Ja... haha, tack för den här kvällen.

Det är häftigt hur universum funkar. Sommarhalvåret har passerat, utan att direkt säga hejdå, och den välkända höstdepressionen har tagit plats långt fram i huvudet på mig. Nu börjar den tråkiga delen av året. Där varken känslor eller värme sprödar. Tre dagar kvar till en efterlängtad minisemester i Göteborg (för dom som undrade var äventyret skulle befinna sig) och vem springer inte på en höstförkylning om jag?

Livet i sin orättvisa form.

På fredag åker jag och pondus på äventyr ..hihii.

Från Radiohead, Muse, Mars Argo, Mew, The Knife, Modest Mouse till... Babian? Jag har officiellt börjat lyssna på Babian. Och tycker det är bra grejer. BABIAAN - GE APAN EN BANAN!

Jag pendlar mellan stolthetens självständighet och skräckens ensamhet. Jag är så rädd för att vara ensam, men samtidigt så fruktansvärt rädd för att inte få ut allt av livet. Jag är rädd att jag som gammal kommer tänka tillbaka och ångra mig. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: man ska inte tänka så jävla mycket. Jag gav t om det som ett gott råd till en annan fysisk människa som nått båtten. Tänk inte så mycket. Det sa jag. Och det var ju jävligt bra sagt. Fast jag är rädd att det goda rådet inte funkar på mig. Inte alls faktiskt.

Jag tänker mycket. Ofta för mycket. Jag har på senaste tiden åtskilliga gånger stannat upp och tänkt på att 'jag är här och nu'. En skitkonstig tanke att tänka egentligen, speciellt när man är mitt uppe i något. Jag blir knäpp av att försöka känna min existens. Vi bara går runt och accepterar att vi finns och att vi gör saker på speciella sätt. Men varför? Nu betyder inte min gymnasie-uppsats kring livets mening ett skvatt längre - mina svar har ju uppenbarligen inte tillfredställt mina förfrågningar. Hade jag svarat mig själv hade jag inte fortfarande frågat.

Sånt här är skitjobbigt. Jag hade behövt en knepig människa som vill diskutera livet. Som fattar varför jag undrar. Det är egentligen helt ofattbart att man föds in i en värld där ingen vet. Vilket väcker ännu mer misstankar om att vi bara är ett sjukt experiment. I händerna på någon skum forskare med för stor mustasch och nerbitna naglar.

Till ett par lite mer halvrealistiska tankar. Saker jag på senaste tiden funderat på att göra den närmasta framtiden (år): söka in till en fotoskola för att studera fotografisk bild på riktigt, öppna någon slags butik/matställe, designa ett eget klädmärke och bli det nya CM (fett), bli någon slags marknadsförare åt mindre företag... osv.

Jag vet inte längre om jag tycker det är kul eller fasansfullt att inte veta.

miss you

JAG HAR SÅ TRÅKIGT.
Så här kommer ett regn med bilder på saker som jag på senaste tiden köpt eller fått. Mest för att påpeka att jag handlar för mycket. Och får. Fast det är kul att få.

Det här är min Good Luck Frog från Royal Copenhagen som jag fick av min syster i studentpresent. Denna ligger mig så otroligt varmt om hjärtat och ska följa med mig var jag än väljer att gå i livet. Detta var enligt min mening den absolut bästa studentpresenten jag kunde få. (Min syster är verkligen världens bästa)

 

 

45 kr, caching!

 

 

En vacker docka. Fått av min chef som tack för den italienska buffén vi trollade ihop. Med knäna (och mamma).

Två st Margrethe-skålar.

 

Kruka från Indiska.

 

Två små skålar från Höganäs Keramik. Syren heter färgen. Även dessa halva priset!
(omg, när blev jag sånhär?)

 

En onödig liten tallrik, men så otroligt fin. "Nanuk" från Marimekko.

 

En liten kastrulljävel. Haaalvaa priiiseet. Knappt märkbart att jag förebereder för att flytta hemifrån?

 

Stora, fina mossgröna glas från Iittala. (Haalva priset)

 

En liten telefon. Love HTC.

 

Världens coolaste strumpor.

 

Bästa halvlitersmuggarna någonsin. I färgen "Is" från Swedish Grace, Rörstrand. Dessa fick jag av mina gudföräldrar i studentpresent och har använts minst sagt flitigt sedan dess. Jag tycker att Swedish Grace är ett av de vackraste porslinen som gjorts genom tiderna.

 

 

Haha. Nej. Jag måste sluta handla. Och eventuellt bli mindre jobbskadad. Mycket mindre..

Ta tag i sitt liv var det, ja?