jonnatalarut

Mitt namn är Jonna, jag slår in paket.

Vår kassa-yta består av ungefär 5 kvadratmeter. Vi har två kassor. Vi är ungefär 7-8 som jobbar. Varje kund ska ofta ha två stycken eller fler paketer inslagna. Det blir en kul ekvation som inte riktigt stämmer. Jag och 6 andra damer står och boxas om plats att jobba på. Man får ofta kassalådor i magen och om det plötsligt är någon mellan benen på en får man inte bli förvånad - dom ska bara ta lite wellpapp!

Jag hatar att slå in Lasse Åberg-glas. Blir så fult alltid. Och jag hatar glasen också.

Trevliga och otrevliga kunder. Vissa vill att man ska veta allt. Vad ett gammalt Hardanger Bestikk-set kostar eller vad meningen med livet är. Annars blir dom sura. Vissa vill veta varför Måsen utgår. Ja, jag undrar varför.. Och alla dessa härliga felsägelser! "Chatö" och "Ittali". Jo hoppsan. "Krusett". Mycket franskt uttalat, du!

Det bästa är när folk vill köpa Orrefors- eller Kosta Boda- glas, då måsta man upp på lagret och hämta. De sju och en halv sekunderna i hissen upp är ett par jävligt dyrbara sekunder. Man hinner andas. Man behöver inte le. Man behöver inte skrika. Man kan bara vara. I sju och en halv sekund.
Sen är det back to work.

Förstå mig inte fel. När jag ligger hemma på kvällen och är definitionen av utmattad känner jag att, fan, det är så jävla kul. Även om många kunder bara är där för att handla och inget mer, så finns det en del guldkorn. Och även om man skär upp alla fingrar på banden, eller prislappar fastnar överallt eller att folk tvunget ska köpa stekpannor hela jävla tiden, så är det värt det. Det är sån fantastisk stämning över alla. Går något fel skrattar man bara.