Jonna talar ut - del sjuttiosex

Jag och mina två kompanjoner Billy Butter och Potnuss (the sleepy guy) har nu inlett vår festliga vecka. Den klassiska dagen efter-hungern och torrhetskänslan i munnen har landat sen gårdagens bravader. Bacchus i lilla Markaryd var lite extra kryddat igår, de hade nämligen finbesök (läs: jävligt fint besök) från Stockholm. Och för att poängtera hur glada vi var över deras runtkastande av pengar och allmänna backslicks skickade vi fram Dennis med sin budskapströja: Die brat, die. Jag är måttligt förvånad över att de fortfarande skulle sitta mitt emot oss och flina resterande delar av kvällen/natten.

Nåja, för min del är det bara roligt med lite kulturkrockar. Och trots dåligt, dåligt, dåligt val av musik hela kvällen fick jag och Amanda våra tre minuters tillfredsställande i form av en låt att kunna twista till. Det hade inte stockholmarna sett tidigare! Hade jag haft råd att beställa champagne hade jag skålat för Amanda och hennes otroliga entusiasm <3
Efter att ha kommit hem till Markaryd igår fick jag även en spontan present från min kärlekspartner. I form av en ljusblå tshirt med ett alldeles för bra tryck för att vara sant. Jag tappade bokstavligen min lilla haka ner i marken.
85 Party Super Mario Nintendo t-shirt
Och där har vi min nya favorittröja. Dubbeltack sweetie!
Nu är det off till köket för en god bakfyllefrukost. Sen är det off ut till landet för att klappa kossor, äta grillat och "knäppa en kall" (eventuellt gosa lite med kattungarna också). Efter det är det off till Jens och hans pool i Karlskrona. Och ytterligare efter det är det off till Emmabodaaa! Och till emmaboda kommer jag ha med mig två engångskameror som jag hoppas vill bidra med lite fina bilder till bloggen.
See you in one week!

PACKAR INFÖR EMMABODA

 

Så sant som det var sagt. Jag håller på att packa till Emmabodafestivalen, bara sådär en vecka innan. Sjunger med i lite Phoenix och älskar mina ögonbryn. Det var därför den fula mobilbilden fick ta plats. Det är inte ofta jag känner som jag gjorde på bilden. Jaja! Packa nuuuu.


Dagens kvällsminne



En kvällsfason jag bjöd in Pontus till för några veckor sedan. Jag slängde ut allt som hette mjukt, 758 olika ljus (inräknat min mäktiga gjutjärnsljusstake som jag fått av syster och kn), högtalare, Spotify, filtar och godis. Det var beyond det mysigaste jag har gjort. Hoppas vi kan toppa det snart Mr Pontus!

Jonna talar ut - del sjuttiofem

Jag kan efter knappt tjugofyra timmars ensamhet konstatera att jag inte är den som gärna är själv. Skönt, tänkte jag, när jag var påväg hem mot en tom lägenhet igår. Tackade nej till fyra dagar vid en brygga och nej till ytterligare en dag på västkusten. Tackade nej till att ha sällskap. Skönt är inte alls rätta ordet. Om jag fick bestämma skulle det vara förbjudet att bli lämnad ensam för länge. Som en hund, ungefär.

Nej, efter att ha läst igenom hela Stora manualen - när du flyttar hemifrån vill jag bara ropa på mamma och pappa att komma hem. Försäkringar och rengöringsmedel och kontrakt och ekonomi och mat. Lilla jag? Plötsligt fattar jag att mjölken inte springer in själv och ställer sig i kylskåpet.

Jag blir märklig i huvudet av alla tankar. Kan inte för fem öre samla mig. Ännu mindre skriva ner det jag tänker. Det blir bara ett virrvarr av ord och siffror. Jag är i stort behov av en rådgivare. Känner du dig manad?

Måste göra något innan dom skickar iväg mig.

We created memories - in Båstad

Det är någonting speciellt med campinglivet på västkusten. Jag avundas hela idén med att ta med sig en massa grejer för att bo på en liten yta tillsammans med jättemånga andra. Alla känner alla. Och man behöver egentligen inte göra något vettigt, utan bara bada och sola och laga mat och äta och umgås och lyssna på musik och sova. Pontus parents bjöd ut oss till sitt lilla tillhåll i Båstad och jag föll pladask. Kärlek vid första besöket.

 


Jonna talar ut - del sjuttiofyra

Jag har slutat att se långt framöver nu. Det gör inget att jag antagligen är helt sysslolös 1:a September. Den dagen kommer jag vakna upp och ha ett helt liv framför mig som jag kan fylla med vad jag vill. Jag har börjat känna ett lugn. Det är liksom roligt att leva när man har något att göra. Finns inte så mycket tid till att tänka efter, utan man lever istället. Dagarna går fort och man är sysselsatt.

Jag lade mina sista pengarna på en Emmaboda-biljett igår. 965 kr - Caching! Hyfsat billigt för tre dagars konstant skratt och livemusik. För jag bara vilt antar att det kommer bli roligt. Hoppas också förbrilt på att möta lite nya intressanta människor.

Ikväll blir det bira bira bira, bärs bärs bärs och Billie the vision and the dancers och Brainbag. Kristianstadsdagarna drar in så jävla mycket stämning i staden. Den lever i princip dygnet runt, till skillnad från när man resterande delar av året kan gå ut efter klockan sex och höra en nål falla till marken.

Men först gå till jobbet!

Love


Den roligaste dagen i mitt liv, min student.


Öppnar upp med en bild på mig och min gode vän Lousie på champagnefrukosten.



Frukosten hölls hemms hos Jenny, som även bjöd på taxi till skolan. TACK!



Tre år. Tre års IT-media.



Rebellen själv, Melissa och hennes raka motsats Gabbi.



Hanna och the classmates.



Sweetest girls alive, Camper och Lousie. Och jag någonstans i mitten.



Vidare mot skolan, en sista gång. ALLA VAR SÅ GLADA!



Lousie och Camper, glada!



Bastian, Johannes, Oskar, Linos, Titti och Andrée - glada!



Camper och Natti, glada dom också!



Johannes och Lousie, glada leken börjar nu!



Glaaaaaad!



Johannes och Bastian, Hampus bjuder på en oslagbar min där bak <3



Mycket att ta in lilla Bobo!



Tyra och Matilda, VEM VILL GÅ PÅ JB NU?
INGEN, INGEN



BFF:s, Benny och Ponti (<3)



Roger, we will miss you!



Yeeeeeeey!



Pepeboi!



Oh boy how I adore you. (Du var världens finaste förresten, på din student)



Basti och jag och sen fina Loa.



"Vi ses imorgon"

tack för allt Loa, du gjorde det värt att gå upp på morgonen i tre år.




Måttligt glad student. Dagen fortsatte förstås, men kameran och jag gick skilda vägar. Som sagt var det här den roligaste dagen i mitt liv och jag kommer aldrig glömma all denna glädje. Och jag kommer aldrig glömma människorna på John Bauer som jag delade tre år med. Jag kommer aldrig glömma allt fint som har hänt oss.

Jag blir alldeles sentimental av att tänka och skriva och reflektera över detta, så jag avslutar med ett:

Jag älskar er!

Tack John Bauer.

Tack alla.

Tack för världens finaste student!



Up-up-up-up-up-update!

Okej, okej! Jag kan inte längre förneka det faktum att jag har en blogg på mitt samvete. Som har bidgragit med en del dåligt samvete de senaste veckorna. Men lite härliga bilder börjar rulla in och datorn har fått liv igen. Det tog mig nästan tre veckor innan jag fick se mina egna studentbilder - och hör och häpna - ni ska också få se dom! (Och ni som vill ha dom kan få dom).

Mycket och lite har hänt sen sist. Jag har tagit studenten (?) hur nu det gick till. Och blivit vuxen tjej som jobbar på allvar. Är både världens piggaste och världens tröttaste. Det går i vågor. Sommaren ÄR HÄR med sina 30 grader var dag, vilket är svårt att njuta av på insidan av en butik, men tröstar mig med tanken av den mängd pengar som kommer chachinga på kontot i slutet av sommaren.

Annars har det firats midsommar ute på landet, det har twistats och den officiella pappa-dansen är uppfunnen. Jag har hunnit besöka stranden två gånger, obadbart båda gångerna. Hela Mysteriet på Greveholm har av någon anledning beskådats av mig och pontus (låt mig tillägga: i sträck) och det har grillats och lekts med kattungar och klappats kossor och promenader hit och promenader dit. Glassar har förtärts i sol och musik har minsann lyssnats på under bar stjärnhimmel.

Livet känns som en stor tumme upp och ett brett leende.

UPCOMMING: PICTUAHS!

Jonna talar ut - del sjuttiotre

Jag behöver känna mig behövd. (mer än på jobbet.)

RSS 2.0