jonnatalarut

Det slog mig nyligen hur frammåt och kärleksfull man var i mellanstadiet. På den tiden blev jag förtjust så fort en kille tittade på mig. Rodnad. Åh nej, skämmigt! Jag hade en ny kärlek varannan vecka och ett grymt pålitligt sätt att ta reda på om "han var den rätte". Jag kommer inte ihåg vem som lärde mig eller ens om det var någon annan som använde sig av det, men för mig var det ett säkert kort. Genom att skriva upp namnet på sig själv och sin nya kärlek samt ett ord emellan (oftast love eller loves) kunde jag få reda på, bara genom att använda papper och penna, om det var meant to be - i procent.

För enklighetens skull ritade jag upp ett exempel, på mig och linus, som inte slutade alltför väl.. ha-ha

Enligt det här procenttalet hade vi inte passat alls bra ihop i mellanstadiet. För det är en väldigt säker källa, även om det i princip aldrig funkade på riktigt. Sen kunde man ju fuska och byta ord, till ett så att procenttalet blev högre.. Är det någon som känner igen det här och vågar erkänna? Eller var jag helt ensam om detta fenomen?
Kanske ska vi försöka använda oss av detta även i vuxenlivet, för en lite mer spännande vardag?

Kanske inte.

Åh! Hur hög procent har du och jag? Räkna ut och skriv till mig!
Den som har högst kanske vinner något...
"Dam-dam-dam"