jonnatalarut

Häromdan på tåget såg jag en kille som påminde mig mycket om en skådespelare. En ganska okänd skådespelare som spelar i en film jag tycker mycket om. Ett ganska neutralt utseende med halvlångt, brunt hår och vanliga kläder. En speciell typ av ögon och händer. Efter ett tags fundering kom jag på exakt hur jag tänker. Jag ser i själva verket såna här människor ganska ofta - som är lika skådespelare, som är med i filmer jag gillar - och tänker exakt likadant varje gång. Jag tänker att jag vill lära känna dom. För dom måste vara precis som dom i filmen. Dom måste tänka likadant och prata likadant. Dom ser ju faktiskt ut likadant. Jag vill ha dom som vänner allihop.

"Men Jonna, inte ens de som spelar karaktärerna är som karaktärerna i verkligheten. De är i de flesta fall påhittade människor. Deras tankar är påhittade. Deras ord också." säger den klipska delen av mig.

Men... jag vill leva i en stor fantasi-värld. En värld där saker försvinner ner i svarta hål som i 'Wristcutters' och i en värld där magi existerar som i 'The Illusionist' och gärna i det tomma intet, i en bubbla med ett träd som får gåshud som i 'The Fountain'. Om jag bara blundar tillräckligt hårt och hoppas.

Jag älskar att drömma mig bort i filmernas värld...