Jonna talar ut - del två
Tid är intressant.
Det finns tid i många olika former. Det finns lång tid, kort tid. Snabb tid. Långsam. Digital eller analog. Tid kan gå baklänges, framlänges. Åt alla möjliga håll. Ibland ställer vi fram tiden, och låter sextio stycken noga uträknade minuter försvinna ut i universum.
Jag har alltid tyckt att det är roligt när de experimenterar med tid i filmer. Memento är ett bra exempel. Och The Butterfly Effect.
Jag gillar det abstrakta i tid. Vi kan inte påverka den, men den påverkar oss. Den bara går och går och går. Den gör oss förbannade, den gör oss lyckliga. Vi blir stressade och lugna. Vi har alltid en viss mängd tid på oss att göra något eller ta oss någonstans. Vi är för det mesta alltid medvetna om vilken tid det är på dygnet. Vi är omringade av små visare eller siffror som skriker. Du är försenad! Du är i god tid! Du måste skynda dig!
Vad jag lite genant ville komma till och erkänna var att jag är en sån fantastiskt tröttsam tidsoptimist.
Min mamma väckte mig runt nio imorse - skönt! tänkte jag. Då har jag hela dagen på mig.
Klockan ett kom jag på att jag ville baka någonting och fick receptet till min systers paradisiskt goda avokado-lime paj (som fyi* egentligen måste stå i frysen tolv timmar). Men attan! Vi har ju varken någon avokado eller lime hemma, måste springa iväg och handla (gissa om jag har blivit bortskämd om jag tycker att det är långt med 300 meter till Domus).
Klockan två ställer jag mig i duschen, säger skarpt åt mig själv att jag ska vara utanför dörren klockan halv tre. Duschar hyfsat kvickt för att vara Jonna den långsamme.
Klockan fem över halv tre står jag och är förtjust över hur fina mina ögonfransar blev trots att mascaran är gammal, bara man kan knepen!
Klockan tio i tre har jag slängt på mig mina nya skor, står och beundrar dom en stund, bara för att vara störig mot mig själv. Kliver utanför dörren och sätter fart mot Willy's Hemma! (Ca 4 kvarter härifrån).
Klockan kvart över fyra virrar jag fortfarande omkring på Willys och försöker lokalisera var tusan dom har placerat digestiven. Finner och gör ett simpelt men elegant glädjeskutt. Kassan tar lite extra tid eftersom kunden framför mig envisats med att just idag göra av med alla sina mynt i plånboken - VIKTIGT att räkna noga.
Klockan halv fem stiger jag innanför dörren och ska börja göra min lilla paj, nu är det bråttom! Vem får inte för sig att kurra om min lilla mage, måste äta något först.
Klockan kvart i fem börjar jag gröpa ur avokadosarna. En av dom är inte mogen nog - fan.
Ringer mamma i all förtvivlan och ber henne köpa en avokado på vägen hem, men hon ska inte hem än.
Nu sitter jag här. Fick just reda på att min syster och hennes sambo ska äta här ikväll.
Min lilla paj hinner inte frysa i ens två timmar innan den ska förtäras av förväntansfulla familjemedlemmar.
Ta inte tiden för givet, Jonna.
Det finns tid i många olika former. Det finns lång tid, kort tid. Snabb tid. Långsam. Digital eller analog. Tid kan gå baklänges, framlänges. Åt alla möjliga håll. Ibland ställer vi fram tiden, och låter sextio stycken noga uträknade minuter försvinna ut i universum.
Jag har alltid tyckt att det är roligt när de experimenterar med tid i filmer. Memento är ett bra exempel. Och The Butterfly Effect.
Jag gillar det abstrakta i tid. Vi kan inte påverka den, men den påverkar oss. Den bara går och går och går. Den gör oss förbannade, den gör oss lyckliga. Vi blir stressade och lugna. Vi har alltid en viss mängd tid på oss att göra något eller ta oss någonstans. Vi är för det mesta alltid medvetna om vilken tid det är på dygnet. Vi är omringade av små visare eller siffror som skriker. Du är försenad! Du är i god tid! Du måste skynda dig!
Vad jag lite genant ville komma till och erkänna var att jag är en sån fantastiskt tröttsam tidsoptimist.
Min mamma väckte mig runt nio imorse - skönt! tänkte jag. Då har jag hela dagen på mig.
Klockan ett kom jag på att jag ville baka någonting och fick receptet till min systers paradisiskt goda avokado-lime paj (som fyi* egentligen måste stå i frysen tolv timmar). Men attan! Vi har ju varken någon avokado eller lime hemma, måste springa iväg och handla (gissa om jag har blivit bortskämd om jag tycker att det är långt med 300 meter till Domus).
Klockan två ställer jag mig i duschen, säger skarpt åt mig själv att jag ska vara utanför dörren klockan halv tre. Duschar hyfsat kvickt för att vara Jonna den långsamme.
Klockan fem över halv tre står jag och är förtjust över hur fina mina ögonfransar blev trots att mascaran är gammal, bara man kan knepen!
Klockan tio i tre har jag slängt på mig mina nya skor, står och beundrar dom en stund, bara för att vara störig mot mig själv. Kliver utanför dörren och sätter fart mot Willy's Hemma! (Ca 4 kvarter härifrån).
Klockan kvart över fyra virrar jag fortfarande omkring på Willys och försöker lokalisera var tusan dom har placerat digestiven. Finner och gör ett simpelt men elegant glädjeskutt. Kassan tar lite extra tid eftersom kunden framför mig envisats med att just idag göra av med alla sina mynt i plånboken - VIKTIGT att räkna noga.
Klockan halv fem stiger jag innanför dörren och ska börja göra min lilla paj, nu är det bråttom! Vem får inte för sig att kurra om min lilla mage, måste äta något först.
Klockan kvart i fem börjar jag gröpa ur avokadosarna. En av dom är inte mogen nog - fan.
Ringer mamma i all förtvivlan och ber henne köpa en avokado på vägen hem, men hon ska inte hem än.
Nu sitter jag här. Fick just reda på att min syster och hennes sambo ska äta här ikväll.
Min lilla paj hinner inte frysa i ens två timmar innan den ska förtäras av förväntansfulla familjemedlemmar.
Ta inte tiden för givet, Jonna.
Kommentarer
Trackback
