jonnatalarut

..eller åtminstone snälla svärföräldrar som lånar ut.

Som sagt så befann vi oss, helt seriöst, på en mini-husvagnssemester. Bara pontus och jag, för en gång skull. Omringade av 50+:are som blev förfärade om man inte hälsade, polettduschar, förtält i alla dess olika storlekar och formar, och blabla bla bla. 100 meter till havet och 4km till Båstads centrum.

Allting startade egentligen på torsdagkvällen, då jag anlände till Markaryd efter jobbet (efter en smärtsam 70 minuters-resa utan musik). Jag möttes av Donkey Kong-trummor och glädjeskrik från en av bröderna och en pussvänlig hjärtevän. Och efter att vi varit och handlat till semestern, lagade vi tacos som vi åt medan det blixtrade och åskade och regnade utanför fönsterna. Och när ovädret (som snarare var ett plus) inte tog slut spelade vi schack på sängen. Vem vann? Jag.

 

Morgonen därefter fick vi skjuts enda fram till husvagnsdörren, som vi ungefär fem minuter efter att vi blivit lämnade ensamma inte fick upp. Åtminstone inte direkt. Vi hann med så mycket den dagen. Nästan allt vi kunde hinna med kändes det som. Husvagnssemestern hade fått sin början.

 

 

Han som är är söt i alla ljus.

 

 

Västkusten i sin allra renaste form.

 

 

Många mackor blev kastade från den stenstranden, sånt som man gör på husvagnssemester..

 

 

..och naturligtvis det obligatoriska turist-solnedgångs-fotografiet.

 

 

Morgonen därefter unnade vi oss själva frukost och film på sängen. Mellan täcken och lakan. Omringade av bara frihet. Den här bilden gör mig lycklig på det sättet. Inte för att jag tycker om den fotografiskt, utan för att den påminner mig om varenda liten detaljerad känsla från semestern. Tryggheten, lugnet, kärleken.

 

 

Vi hade sedan länge bestämt att den dagen skulle vi göra och äta varsin Pontus Special. För er som inte vet vad det innebär så är det en Vesuvio med pommes och sås på. Gott. Men vi fattades lite såsingredienser, så vi cyklade än en gång in till Båstad för att handla. Väl inne i Båstad började det tokregna och åska och blixtra, så vi fick helt enkelt sätta oss ner och vänta.

 

 

Lurade av ett litet uppehåll satte vi oss på cyklarna igen för att snabbt trampa hem, då himlen öppnar sig en sista gång och tar i för kung och fosterland. På bilden ovan försökte vi "ta skydd" under ett träd, men regnet var så kraftigt att alla löv gav vika och vi blev om möjligt ännu blötare. Samtidigt som jag tog bilden nedan brände jag halva högerbenet på ett antal brännässlor.

 

 

Det var ungefär så vi slutade upp på den här bilden: hemma, blöta, hungriga och ja?

 

 

Till slut satt vi där i förtältet. Ugnen på uppvärmning och en massa blöta kläder hängandes i taket. Vi blandade flertalet olika såser medan vi väntade på pizzorna, men ingen lyckades smakade som hemma i Markaryd. Det förblir en evig gåta hur dom gör den goda såsen, men för den kvällen räckte det. Det blev den godaste Pontus Special ändå.

 

 

Den kvällen slog Pontus mig i schack.

 

 

Utan tvekan den finaste semestern jag har varit med om och allt tack vare dig, Pontus.
Du är en såndär.. förgyllare!

Älskar dig killen <3