Jonna talar ut - del femtioett

Jag sitter lite lätt förundrad över att jag knappt har någon känsel i min vänstra arm. Den är svårflyttad. Ute snöar det, som vanligt och mina knän fryser. Jag sitter lite lätt rastlös. Med sötsug. Det är svårt att komma på kvällsaktiviteter som inte involverar godis. På tv simmar Bond och snackar med irländsk accent. Nu blev han ledsen.

Upprördheten har brusat upp flera gånger i mig idag. Mitt hår råkar nämligen vara grått på sina ställen. Inte av naturliga skäl, utan snarare av onaturliga. Jag förstår inte vad som gick snett! För bara tre dagar sen stod min frisör och talade gott om den här sortens färg. Den sortens färg som enligt tillverkarna 'aldrig skulle släppa'. "Aldrig?!" utbröt jag. "Aldrig." sa hon, bestämt.

Socker socker socker socker socker socker socker socker.

Imorgon väntar en förtvivlat trevlig företeelse. Smink, smink och smink i tre timmar. Damerna på jobbet, samt jag, fick nämligen en liten julklapp var. I form av en make up-kurs hos Make Up Store! Och lilla fröken Jonna har aldrig varit gladare (förutom möjligtvis i helgen). Och det allra, allra, allra bästa av allt är att min syster också kommer att närvara.


Något att se fram emot,
precis vad jag behöver.

Kommentarer
Postat av: dvps

Känner igen det där. Det där med frusna knän och störda frisörer alltså

2010-02-17 @ 23:05:56
URL: http://dvps.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0