jonnatalarut

Klockan fem den tjugonionde februari fick jag en chockerande uppenbarelse. Jag har underskattat musik. Den fantastiska känslan av musik. Vad den berättar och förklarar. Varför den finns. Vem den är. Förstå mig inte fel. Jag har vetat, jag har bara inte vetat. Hela fredag kväll/natt spenderade jag med att utbyta musik med en annan levande människa. Det var mer givande än väntat. Att höra någon annans åsikt på den rösten eller det häftiga ljudet eller den tempoändringen.

Mina kosslurar har gått varma de senaste dagarna. Spotify med för den delen. Det är mycket nya ljud att ta in. Lyssna och känna på. Kommer vi överens musiken? Snokar som en dåre hit och dit mellan relaterade artister och Artists you may like. Spellistor hit och spellistor dit.


Annars vill jag väl påstå att livet mer eller mindre leker. Snön som borde få mig att svära och bli arg gör istället tvärtom, den tilltalar mig. Vit och glittrig och vacker. Mysig och kall. Väl användbar som rekvisita till diverse fotoidéer. Jag vill inte påstå att jag vill bli av med vår snöiga omgivning. Min önskan vore snarare att det blir lite ljusare så att tankarna klarnar upp.