jonnatalarut

Philip bokstaverar Muse - Nature 1 med sina små ljusstrålar. Skickar vidare till Koss genom de tunna, vita kablarna. Koss viskar mig i öronen: but you aren't even listening So why should I? Gitarr, gitarr, gitarr. Ännu mer gitarr. Trummor. Bas. Jag vill inte sitta still. Jag vill upp och hoppa i sätena, skaka om asiaten mitt emot mig. Rita på väggarna och sjunga högt - you are a natural disaster, and I've wanted you too much, and now I'm gonna lose.

Vad håller vi på med? Livet är lika kort som tågresan mellan hässleholm och eslöv. Vi borde ha fest på tåget varje dag på väg till jobbet och skolan. Vi lever ju. Vi lever nu, inte sen. Tänk om tåghelvetet kör av rälsen, alla dör. Vad var det sista vi gjorde? Jo, vi satt och stirrade ut genom fönstret. Knäpptysta. Awesome.

Det kliar i fingrarna. Jag vill strypa mig själv lite så att jag blir mer tacksam över livet. Livet. Det är för kort för att sitta och stirra ut genom tågfönstret. För kort för att inte måla på väggarna eller sjunga högt eller prova strypa sig själv (lite). I'm not crazy, my mother had me tested.


...back to fucking reality.
Logaritmer.