Jonna talar ut - del trettioåtta
Jag känner mig som en jävla tonåring igen.
Jag sitter mot min egentliga, egen vilja på mitt rum i mörker och lyssnar på jättehög, dyster musik. Försöker övertala mig själv att jag bara gör det för att bruden som bor under mig försöker överrösta med sin (war). Men jag vet att det inte är därför. För idag var möjligen hundrade gången denna månaden jag försökte fotografera utan att få något hjärtvärmande resultat. Jag blir helt galen. Jag tror det är någon som jävlas med mig, någon som klivit in i mitt huvud och gjort mig kass.
Jag tror att botten är nådd. Jag säger inte att jag aldrig kommer ta mig upp, men jag tror definitivt att den är nådd. Det enda som känns värre än att jag bara är en random sjuttonåring i mängden som söker efter "svar" är att jag bokstavligen är svettig efter att ha suttit still. I flera timmar. Hur är det ens möjligt?
Foto C igår var bara som en stor klump i magen. Jag hade visserligen försökt att lösa en av våra niohundratrettiotre uppgifter, men det blev inte bra. Igen. Jag skämdes. Trodde att jag var något eller någon i början av terminen. No no no, miss. Men sen har hon nog aldrig gillat mig eller mina bilder ändå.
Jag vet vad jag behöver, precis som kameran - LJUS.
Jag sitter mot min egentliga, egen vilja på mitt rum i mörker och lyssnar på jättehög, dyster musik. Försöker övertala mig själv att jag bara gör det för att bruden som bor under mig försöker överrösta med sin (war). Men jag vet att det inte är därför. För idag var möjligen hundrade gången denna månaden jag försökte fotografera utan att få något hjärtvärmande resultat. Jag blir helt galen. Jag tror det är någon som jävlas med mig, någon som klivit in i mitt huvud och gjort mig kass.
Jag tror att botten är nådd. Jag säger inte att jag aldrig kommer ta mig upp, men jag tror definitivt att den är nådd. Det enda som känns värre än att jag bara är en random sjuttonåring i mängden som söker efter "svar" är att jag bokstavligen är svettig efter att ha suttit still. I flera timmar. Hur är det ens möjligt?
Foto C igår var bara som en stor klump i magen. Jag hade visserligen försökt att lösa en av våra niohundratrettiotre uppgifter, men det blev inte bra. Igen. Jag skämdes. Trodde att jag var något eller någon i början av terminen. No no no, miss. Men sen har hon nog aldrig gillat mig eller mina bilder ändå.
Jag vet vad jag behöver, precis som kameran - LJUS.
Kommentarer
Postat av: Johannes
Jonna Jonna.. Jag tror du drivs av samma sak som Loa starkt misstänker att hon drivs av - SolLJUS (som du sa, fast sol före). Och som du säger.. botten ÄR i så fall nådd, min också, vi går ju mot ljusare tider - bokstavligt talat.
Och att bli svettig av"ingenting behöver inte vara så märkvärdigt (förutom att det kan vara att du är kall+varm, (på väg till att bli) sjuk eller något helt slumpartat som saknar vetenskapligt bevis.
ps du är inte en random sjuttonåring, du är Wäreby, Jonna Wäreby.
Postat av: tyraelvira
jag älskar dina bilder i alla fall
Postat av: jenny
jag älskar dina bilder också! dem är helt fantastiska. bry dig inte om samira, you know she's a freak.
Trackback
