jonnatalarut

Jag kan efter knappt tjugofyra timmars ensamhet konstatera att jag inte är den som gärna är själv. Skönt, tänkte jag, när jag var påväg hem mot en tom lägenhet igår. Tackade nej till fyra dagar vid en brygga och nej till ytterligare en dag på västkusten. Tackade nej till att ha sällskap. Skönt är inte alls rätta ordet. Om jag fick bestämma skulle det vara förbjudet att bli lämnad ensam för länge. Som en hund, ungefär.

Nej, efter att ha läst igenom hela Stora manualen - när du flyttar hemifrån vill jag bara ropa på mamma och pappa att komma hem. Försäkringar och rengöringsmedel och kontrakt och ekonomi och mat. Lilla jag? Plötsligt fattar jag att mjölken inte springer in själv och ställer sig i kylskåpet.

Jag blir märklig i huvudet av alla tankar. Kan inte för fem öre samla mig. Ännu mindre skriva ner det jag tänker. Det blir bara ett virrvarr av ord och siffror. Jag är i stort behov av en rådgivare. Känner du dig manad?

Måste göra något innan dom skickar iväg mig.