30 minuters varierande tankar under lunchrasten
Undrar hur varm soppan är? Jag håller upp en sked flytande mat i ljuset för att titta efter eventuell ånga. Missbedömmer förstås vinkeln på skeden och spiller ner hela bordet. Förvånande att man kan spilla ut två helt olika grejer inom loppet av två minuter. Jag kanske är trött?
Kom ju faktiskt på mig själv med att ha glömt sätta på mascara. Det glömmer man väl bara inte?
Eller är jag bara förkyld. Jag har varit det dom senaste 23 veckorna känns det som. Men det är kanske inte heller speciellt konstigt med tanke på att den sista snön smälte bort den 21:e mars. En dag efter vårdagsjämningen. Det är väl då det ska bli vår? Ingenting verkar stämma längre...
Mina två mackor har bestämt sig för att inte samarbeta. "Smörgåspapper" tänker jag "det hade varit störtbra!". Men det är försent nu. Mackorna är redan bredda och sossarna vill göra incest lagligt. DET ÄR KÖRT.
Insidan av min högra tumme ser ut att ha blivit besökt av motorsågsmassakern (attpropå incest) efter alla dessa oändliga metrar av presentband som har lockats. Om man har tur färgar banden av sig lite på skinnet också, så är det helt plötsligt party på min tumme.
Runt min hals idag hänger min nya beskyddare, min lila uggla. Han ska göra mig klokare och jag tror det funkar. Bara han inte flaxar iväg.
Utanför fönstret skiner eftermiddagssolen (något jag inte fått uppleva på ett par månader). Men den bäddar in mig i hoppfull lycka och värme. Även om jag vet att det en trappa ner står och väntar en tvär surkärring.
Och som vanligt har tiden en tendens att gå fortare än man tror. Hade väntat mig många fler tankar under 30 minuter ensam i ett tyst fikarum, men såhär blev resultatet.
Kom ju faktiskt på mig själv med att ha glömt sätta på mascara. Det glömmer man väl bara inte?
Eller är jag bara förkyld. Jag har varit det dom senaste 23 veckorna känns det som. Men det är kanske inte heller speciellt konstigt med tanke på att den sista snön smälte bort den 21:e mars. En dag efter vårdagsjämningen. Det är väl då det ska bli vår? Ingenting verkar stämma längre...
Mina två mackor har bestämt sig för att inte samarbeta. "Smörgåspapper" tänker jag "det hade varit störtbra!". Men det är försent nu. Mackorna är redan bredda och sossarna vill göra incest lagligt. DET ÄR KÖRT.
Insidan av min högra tumme ser ut att ha blivit besökt av motorsågsmassakern (attpropå incest) efter alla dessa oändliga metrar av presentband som har lockats. Om man har tur färgar banden av sig lite på skinnet också, så är det helt plötsligt party på min tumme.
Runt min hals idag hänger min nya beskyddare, min lila uggla. Han ska göra mig klokare och jag tror det funkar. Bara han inte flaxar iväg.
Utanför fönstret skiner eftermiddagssolen (något jag inte fått uppleva på ett par månader). Men den bäddar in mig i hoppfull lycka och värme. Även om jag vet att det en trappa ner står och väntar en tvär surkärring.
Och som vanligt har tiden en tendens att gå fortare än man tror. Hade väntat mig många fler tankar under 30 minuter ensam i ett tyst fikarum, men såhär blev resultatet.
Kommentarer
Postat av: melissa
jag tycker hemskt mycket om detta inlägg
Postat av: klim
Det är kul att man säger klok som en uggla när egentligen ugglor är skitkorkade. Klokt my ass.
Postat av: KusinVitamin
Pontus! ... är himskans välkommen i min bil, serru. Och ja, du med då förstås. Grejen är att jag ska stanna till supersupersnabbt på Karlshamns kyrkogård bara. Osså ska jag inte stanna så supersent, för jag ska upp tiiiiidigt nästa dag och åka till Ullared. Och sådär. Du vet.
Tror det är sagt vid fem, så halv fyra tänkte jag köra för att vara på den säkra sidan. Och Karlshamn dårå.
Ja. Typ. Men ni är heeeemskt välkomna! Och sådär! Anytime! :)
Trackback
