Jonna talar ut - del åttiotre.. Götelaborg!
Jag tror jag har hittat rätt.
Jag har en sån oförklarbar, söt och varm känsla i magen och det beror inte på att jag har ätit sanslöst mycket kanelbulledeg idag. Det beror på killen som hjälpte mig att baka den. Han som lugnt stod kvar bakom mig trots mitt hysteriska armviftande, när receptet inte stämde överens med hur jag kommer ihåg att mamma gjorde det. Han som är ganska lång och spinkig med ett fantastiskt humör och luriga egenskaper. Han som heter Pontus.
Jag har hört ett par gånger från olika håll att vi två ser ut att passa bra ihop och varje gång har jag tyckt att den som tycker det är lite dum i huvudet. Det gör vi väl inte? Marshall och Lily passar bra ihop, Jack och Rose passar också bra ihop, men jag och min älskade Pontus? Vi råkar bara tycka om varandra väldigt mycket. Vi kan omöjligt vara skapta för varandra och det är det jag tycker om. Våra olikheter.
I helgen begav vi oss mot staden utan slut, det var Göteborg. Vi fixade in oss på ett litet hotell för två nätter och shoppade tills vi inte orkade bära mer. Kände på göteborgspulsen och smakade på göteborgsmaten. Kom fram till att människor generellt är trevligare uppe på västkusten. Min far var även en ängel och lät mig låna ett fast 50mm-objektiv som visade sig vara en utmaning att dokumentera med. Med tanke på vilken skärpedjups-bitch man lätt blir när man har möjlighet att trappa ner enda till f/1.4. Några slags bilder blev det väl, men latheten tog gärna över när allt jag kunde tänka på var kläder.
Jag har en sån oförklarbar, söt och varm känsla i magen och det beror inte på att jag har ätit sanslöst mycket kanelbulledeg idag. Det beror på killen som hjälpte mig att baka den. Han som lugnt stod kvar bakom mig trots mitt hysteriska armviftande, när receptet inte stämde överens med hur jag kommer ihåg att mamma gjorde det. Han som är ganska lång och spinkig med ett fantastiskt humör och luriga egenskaper. Han som heter Pontus.
Jag har hört ett par gånger från olika håll att vi två ser ut att passa bra ihop och varje gång har jag tyckt att den som tycker det är lite dum i huvudet. Det gör vi väl inte? Marshall och Lily passar bra ihop, Jack och Rose passar också bra ihop, men jag och min älskade Pontus? Vi råkar bara tycka om varandra väldigt mycket. Vi kan omöjligt vara skapta för varandra och det är det jag tycker om. Våra olikheter.
I helgen begav vi oss mot staden utan slut, det var Göteborg. Vi fixade in oss på ett litet hotell för två nätter och shoppade tills vi inte orkade bära mer. Kände på göteborgspulsen och smakade på göteborgsmaten. Kom fram till att människor generellt är trevligare uppe på västkusten. Min far var även en ängel och lät mig låna ett fast 50mm-objektiv som visade sig vara en utmaning att dokumentera med. Med tanke på vilken skärpedjups-bitch man lätt blir när man har möjlighet att trappa ner enda till f/1.4. Några slags bilder blev det väl, men latheten tog gärna över när allt jag kunde tänka på var kläder.
Jag kan helt enkelt inte börja förklara hur mycket jag tycker om honom.
Men det är mycket.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Du är så otroligt, otroligt fin Jonna. Jag känner igen mig i dig för varje inlägg du skriver - du är, liksom jag, en oerhört kärleksfull människa med genuina egenskaper som är sällsynta.
För att inte tala om Pontus. Älskade lille Pontus. Jag tror inte jag kan förklara hur fina jag tycker ni två blir tillsammans. Ni skapar något helt .. magiskt och jag tycker om er båda så himla mycket.
Jag vet att ni är ihop av en anledning. Jag vet det.
Postat av: tyraelvira.blogg.se
den sista bilden är bara så himla fin på er.
den är så ren och ärlig och, kärlek.
ni är så fina så fina.
Trackback
